ordnat kaos

Ok, det mesta är förberett. Den stora tjocka pärmen med alla superviktiga papper är nerlagd i väskan. Soffan är full av kläder som ska packas ner. Råttorna är avlämnade hos Maja (Tack!). Det mesta är under kontroll.

Men jag kom på att jag glömt kopiera våra VISA kort. Viktigt att ha med sig tydligen. Får göra det imorgon.  Och jag måste lämna tillbaka nyckeln till Stpln. Och fylla i ansökan om föräldrapenning till Försäkringskassan.

Lite kort skulle man kunna sammanfatta denna graviditet med ovanstående. Massor av pappersarbete, ansökningar, kopieringar, registerutdrag, myndighetskontakter. Inte så mycket av det där vi gjorde när vi var gravida på det där andra sättet. När man hade en stor mage att lyssna på, prata med, känna på. Ibland känns det som man håller på att ta körkort och köpa bil på en gång. Inte skaffa barn.

Men han finns där ändå, Jin Rui Hu, en liten kille på två och ett halvt år och 92 centimeter lång. Kanske vet han att han ska träffa några nya människor på söndag. Kanske har han till och med fått se några kort på oss. Och jag tror att det känns lika abstrakt för honom som det känns för oss. Men, min son, på söndag ses vi!