dag två i Beijing

Orolig natt. Tidsuppfattningen är helt ur synk. Vaknade av telefonalarm och trodde klockan var sju och dags för frukost. Klockan var inte ens tolv på natten. När vi slutligen hade nått angiven tid att stiga upp var det dags att göra sig iordning för frukost och upphämtning av Lili, vår guide.

Maten hittills i Kina har inte direkt varit superspännande. Vid frukosten åt jag nudlar, ett stekt ägg och lite färsk frukt. Resten av utbudet såg inte så aptitretande ut. Men så är jag inte direkt jätte nyfiken på ny mat.

Resan ut ur Beijing mot Kinesiska muren var planerad att ta ca en och en halv timme. Men på grund av dimma hade motorvägarna stängts delvis vid några betalstationer. Så resan tog nog ca två och en halv timme istället. Vid ett av stoppen, som var lite längre, tyckte några kineser att det var enklare att bära sin lastbilslast förbi kön än att sitta och vänta på att trafiken skulle flyta. Det var bara det att bilen var lastad med stora karossdelar från bilar. Så motorhuvar, däckskåpor, dörrar och annat bråte bars förbi vår lilla buss i en strid ström. Vart allt tog vägen såg jag aldrig.

Det är rätt skönt att bli omhändertagen och ha ett fast schema med guide, chaufför och allt.. Vi går nog alla ändå bara och tänker på vad som ska hända på söndag, vem vi äntligen ska få träffa. Och jag har kommit på mig själv att gå och skärskåda alla kineser jag träffar - är det så han kommer att se ut när han blir stor? Och den som har sagt att alla kineser ser likadana ut har nog inte tittat ordentligt. Det är en lika stor diversitet på utseende här som någon annan stans. Trots att alla har svart hår.
Vi besökte ett par turistfällor på vägen, en stor affär med jadesniderier inklusive verkstäder, och en liknande fast med emaljerad koppar.

Kinesiska muren var monstruös att klättra upp för. Trappsteg som varierade mellan 10 cm upptill en halvmeter höga. Tusentals flåsande kineser och amerikaner, tyskar och italienare som stapplar på bredvid en.

På något sätt blir alla tursitattraktioner mer som små paranteser. Även ett av världens underverk lyckas inte riktigt att imponera ordentligt. Vi går alla i väntan på något ännu bättre. Ett par små riktiga underverk. Våra underverk.

Lili har skrivt en liten lapp till oss på kinesiska. En där det står "Vi vill äta dumplings" och en annan med ett namn på en restaurang här i närheten. Med den till hjälp letade vi oss fram till en fantastisk restaurang med väldigt god mat. Kinamat som den ska vara.

Och nu har vi äntligen lyckats knacka oss igenom den kinesiska brandväggen och har fått kontakt med Facebook och bloggen igen. Den kinesiska internetcensuren känns väldigt märklig och väldigt väldigt frustrerande. Och vi har bara varit i landet i två dagar.Tack och lov så vill Internet vara fritt och det finns lösningar att komma runt det hela.

/Kalle