måndag 19 november 2012

idag är han officiellt och legalt vår son!

Idag skrev vi på de sista pappren på socialkontoret och hos polisen. Därmed blev Jin RuiHu legalt vår son! 

Det var en ganska jobbig morgon för vår lilla tiger. På socialkontoret kom hans nanny från barnhemmet tillsammans med föreståndaren för ett farväl. Det blev hjärtskärande skrik från RuiHu och tårar både från oss och hans nanny, men allra mest från RuiHu. Man känner sig som en hemsk människa som rycker upp honom ur hans trygga miljö och från människor som älskar honom och tar hand om honom. Men vi får väl se det som ett bra tecken att han har knutit an så väl till en person på barnhemmet och det tyder väl också på att det är ett ganska bra barnhem. Vår guide säger också att barnhemmen här i norra Kina är mycket bättre än t.ex. i södra delarna av Kina. 

Lunchen och eftermiddagen har gått betydligt bättre. Redan på lunchen visade lilla Olle tecken på att han är en riktig liten busunge. Han skrattade hjärtligt åt våra glada tillrättavisanden när han gång på gång ville leka med vassa små fruktspjut. Nu under kvällen har han varit mer och mer sig själv (tror vi i alla fall) och gått runt och lekt och samlat reda på alla leksaker i rummet. De har han staplat och samlat i en liten hög på ett litet bord som han har gjort till sitt. Ordning och reda ska det vara. Inget får kastas på golvet eller lämnas vind för våg. Alla saker ska sättas upp ordentligt på en hylla eller ett bord. Det tycker i alla fall Olle (eller Hu-Hu [Hoo-Hoo] som han kallas för här och som börjar fastna mer och mer).

Somna i egen säng vill han absolut inte göra trots att han antagligen är det normala för honom. Istället fick han somna i mina armar medan mamma och Harrison kollade på Kung Fu Panda. 

Fick precis veta att SAS antagligen klarar sig undan konkurs och att vi därmed kan ta oss hem enligt planerna. Annars vet jag inte riktigt hur vi ska ta oss hem. Försäkringen täcker inte konkurser och alternativa biljetter kanske inte är helt enkla att boka så här kort tid innan. Vi får se, vi visste ju om risken när vi åkte, men huvudsaken är att vi kom hit och fick Hu-Hu enligt planerna. Resten löser sig alltid på något sätt.

/Kalle

PS
Våra tunnlar ut igenom den kinesiska brandväggen har inte fungerat här i Lanzhou så vi har fått maila in inlägg till bloggen direkt via min jobbmail. Har ingen koll på om det har funkat ok eller inte med alla bilder och så. Vi kollar upp det när vi kommer tillbaka till Beijing.
DS


6 kommentarer:

  1. Va kul att höra av er trots krångliga förbindelser :) Kram från Gnesta! Ps. saknar bara bilderna

    SvaraRadera
  2. GRATTIS GRATTIS!!! Låter ganska mysigt att ha sin son sovandes i sin famn :-) Ska bli så spännande att få träffa er sedan! Massvis med pussar och kramar till er! /Emma T

    SvaraRadera
  3. Rörande att läsa era inlägg från igår och idag. Skönt att Olles personlighet börjar titta fram så smått. Vi längtar efter att få träffa er alla när det har lugnat ner sig.

    Älskar er!

    SvaraRadera
  4. Många tårar på MF idag. Så himla fin han är på bilden med tummen i munnen. Nu kommer det att bli bättre och bättre.
    Kram
    Gunilla

    SvaraRadera
  5. Det vore konstigt om det gick helt utan problem, men det verkar som du/ni hanterar det på ett bra sätt. Nu krävs det tid och kärlek.....
    Beträffande SAS så kan ni nog andas ut. Det finns inget hot nu längre.
    Far/farfar

    SvaraRadera
  6. Jeppa längtar efter å få träffa sin nya kompis! Njut av tiden där men kom hem fort så vi får träffas!/fruarna jensen

    SvaraRadera